Ja, hur gick det nu på bowlingen??? Vem vann???
Familjen anlände kl 13 och då vart det fullt hus på en gång. Började vårt firande med en fika (så klart, känner mig som en stor kanelbulle), pappa hade med sig hembakade kubb (mums)...som jag bara i farten råkade äta 3 stycken av, medans alla andra nöjde sig med enbart en i var....men är det fest så är det!
Sedan kom min vän A och tog hand om de små medans min familj och jag packade in oss i bilarna och körde mot sickla och mot den stora tävlingen. Det sista min vän A sa var " åk och vinn nu, framförallt mot din bror R " (vilken är den mest tävlings galna människa jag känner), och jag svarade "självklart, jag ska vinna mot alla" och trodde verkligen på mig själv, självförtroendet var på topp.
Väl framme så var det bara att välja ut skor (dom där snygga röd/vit/blåa med 3 meter lång snören) i rätt storlek och det fanns även skor till T som vart överlycklig att ha samma som oss andra. Alla gick med kvicka smidiga steg till våra banor med alla hopp om att vinna och slå många strikar.
Pappa börjar det hela med att lägga första klotet i rännan var av han får lite tips av storebror R hur han på bästa sätt ska hålla klotet...nästa försök blir en fullständig fullträff, strike. Nämen oj, säger pappa lite chockad och fortsätter med några till strikar. Ja, hur gick det då för mig??? Inte en ända strike och bara en spärr vilket inte alls är bra. Havdar fortfarande att jag fick ta för stora klot och ärav mitt dåliga spel. Då kanske många tänker "men varför inte ta ett lättare klot? Jo, för har man tjocka fingrar så har man.
T åt bacon chips, drack vatten och dansade till pop musiken som spelades...han hade det kanon och var jätte duktig.
Jo och vem vann? Min D vann stort över oss andra och min älsta bror R kom på en bitter andra plats enligt han själv. Jag hade gärna kommit tvåa istället för sist.
Avslutade allt med en bit god mat enligt de flesta. Men pappa tyckte maten var så där, "tacka vet jag mammas köttbullar, dom slår det här med hästlängder". Jo kanske var sant, men lite svårt att få sånna när man är ute och äter och då farmor gick bort för 17 år sen!
Alla nöjda och glada på väg hem till yttligare en tävling som jag återkommer med senar.....på återseende!!!
Sedan kom min vän A och tog hand om de små medans min familj och jag packade in oss i bilarna och körde mot sickla och mot den stora tävlingen. Det sista min vän A sa var " åk och vinn nu, framförallt mot din bror R " (vilken är den mest tävlings galna människa jag känner), och jag svarade "självklart, jag ska vinna mot alla" och trodde verkligen på mig själv, självförtroendet var på topp.
Väl framme så var det bara att välja ut skor (dom där snygga röd/vit/blåa med 3 meter lång snören) i rätt storlek och det fanns även skor till T som vart överlycklig att ha samma som oss andra. Alla gick med kvicka smidiga steg till våra banor med alla hopp om att vinna och slå många strikar.
Pappa börjar det hela med att lägga första klotet i rännan var av han får lite tips av storebror R hur han på bästa sätt ska hålla klotet...nästa försök blir en fullständig fullträff, strike. Nämen oj, säger pappa lite chockad och fortsätter med några till strikar. Ja, hur gick det då för mig??? Inte en ända strike och bara en spärr vilket inte alls är bra. Havdar fortfarande att jag fick ta för stora klot och ärav mitt dåliga spel. Då kanske många tänker "men varför inte ta ett lättare klot? Jo, för har man tjocka fingrar så har man.
T åt bacon chips, drack vatten och dansade till pop musiken som spelades...han hade det kanon och var jätte duktig.
Jo och vem vann? Min D vann stort över oss andra och min älsta bror R kom på en bitter andra plats enligt han själv. Jag hade gärna kommit tvåa istället för sist.
Avslutade allt med en bit god mat enligt de flesta. Men pappa tyckte maten var så där, "tacka vet jag mammas köttbullar, dom slår det här med hästlängder". Jo kanske var sant, men lite svårt att få sånna när man är ute och äter och då farmor gick bort för 17 år sen!
Alla nöjda och glada på väg hem till yttligare en tävling som jag återkommer med senar.....på återseende!!!
Kommentarer
Trackback
